Första medicinen jag fick va citalopram, vilket inte gjorde ett skit mot mig.
Fick även atarax som inte funkade bra. Imovane och Propavan fick jag också utskrivet Januari 2014. I april 2014 fick jag ny medicin, Venlafaxin. Det tog tid...
I december 2014 valde jag att avsluta venlafaxin tvärt då jag gått upp 15 kg pga. medicinen bland annat. Jag mådde riktigt dåligt vid utdrivningen av medicinen men idag är det väck. En del kom tillbaka. En del av mig vill ha medicinen igen. Men samtidigt så är det enbart för att bedöva känslorna, inget annat. Den hjälpte inte när mina djupaste perioder var och är.
I Augusti 2014 fick jag även akut in till vårdcentralen då psykakuten inte kan göra något... och fick då sobril, dom räddade mig vid mina allra värsta dalar. Tog min sista i början på detta året så nej är inte direkt pillermissbrukare ;)
Mitt i mitt skrivande sitter jag och lyssnar på Michael Jackson :) They don´t really care about us... haha stämmer så bra in på sjukvården här.... :D
I november fick jag en läkare inom psykiatrin efter mkt om och men... han satte mig på dos 150 mg venlafaxin och inget annat. Han klargjorde att jag aldrig skulle få Imovane (insomningstablett) eller sobril. Både är beroendeframkallande men ändå. Om han tittade så skulle han se att jag inte är missbrukare av tabletter. Sobrilen ville jag ha som trygghet. Jag har nu fått av vänner, dom ser att jag behöver det och de har gett mig lite som finns hemma som trygghet. Har ännu ej tagit något av det men jag tar inte i onödan då jag är rädd för beroende.
Knappt så jag äter vanliga smärtstillande piller här hemma, jag tar när det verkligen är illa. Och DÅ är det illa. Men tyvärr... ingen som ser det. Bara jag.
Jag hade hoppats på att de ville prova en annan form av medicin men icke. Tydligen.
Nu hoppas jag ju på att gyn ska kunna utreda nån form av PMDD eller dylikt. Där får man en annan medicin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar